Långsamt forskande

Jag har nog lite av ett hatkärleksförhållande till forskning. Vissa dagar så går allt fint, jag är lycklig och det mesta knallar på. Andra går allt åt pipsvängen, resultaten verkar vara usla och jag tror att jag aldrig kommer få en examen. Sista veckorna har varit lite av båda. Resultaten som jag och bossen trodde var så bra verkar fortfarande bra och fina, med mycket rimliga kandidater i långa rader. Men det verkar inte som om vår metod egentligen förbättrar situationen så mycket över det tidigare grundläget som man skulle kunna tro. Det finns helt enkelt en väldig massa saker i grunddatat som folk verkar ha ignorerat där också, även utan några förbättringar alls. Och sånt gör en ju nervös. Hursomhelst var jag riktigt orolig att våra resultat inte alls var så bra som jag trott hela förra veckan.

Nu har det svängt igen dock, och jag har börjat tro att det kan finnas vettiga saker i våra förutsägelser som inte ryms i orginaldatat. Vi får se hur det går när de algoritmer jag pillar med kommit lite längre, men just nu känns saker bra och hoppfulla. Men sånt svänger ju snabbt ...

Och så flyttade jag i helgen, från ett rum i Larssons hus till ett annat. Och det är mycket större och trevligare! Men jag har fortfarande en stor futong liggandes som jag måste gömma nånstans, och som jag inte riktigt vill kasta eller sälja, eftersom den är fullt användbar och kan komma väl tillpass när jag skaffar lägenhet.

Tillbaks till arbete och värme

Så nu har jag varit tillbaks i Texas i några dagar, och börjar känna vartåt terminen barkar. Det kommer bli mycket forskning. Bossen vill att vi ska få ut något fort av mina resultat, och jag känner mig virrig och snurrig och har ingen riktig aning om hur man ska gå tillväga för att fixa det. Det är en miljon saker som borde kollas och testas innan jag känner att det här är publikationsvärdigt, och jag vet inte hur man ska gå till väga för att validera de förutsägelser vi gör på ett vettigt sätt.

Och så har jag kommit igång med fäktningen igen, vilket är skoj. Jag skulle gärna både gå och fäktas och gå till gymmet och simma och så, men vet inte riktigt om jag har tid till alla dessa. Vi får se hur det känns när terminen går vidare. Och så får vi se huruvida min axel håller. Den är inte läkt ännu, men jag vill verkligen fäktas. Jag tänker mig att om jag håller det ganska lugnt borde det inte vara någon större fara.

Annars känns stan lite tom just nu. Några goda vänner, som Alex, Daniel och Anna till exempel, har flytt landet, och några andra är bortresta, och Larsson, som jag bor med, kommer flytta i början av oktober. Tur att man har arbete att dyka ner i då, för att fylla upp tiden. Men jag måste nog hitta mer än bara jobb och fäktning att göra -- igår var jag på skolan i fjorton timmar, och jag blir galen om jag går på så för länge.