Bloomington, Indiana

Nationella collegemästerskapen i fäktning går av stapeln i Bloomington, Indiana, huvudstad i Monroe County och säte för det anrika University of Indiana, enligt många ett av de vackraste universiteten i Amerika. Och det må jag säga, det är sannerligen vackrare än UT. Pittoreska gamla hus i grå sten med stora vackra träd och grönska överallt. Något som verkligen slog mig dock var hur otroligt etniskt homogent det var. Alla var vita. Jag såg kanske fem ostasiater, fem svarta och tio indier under hela eftermiddagens strövande på campus. Det kändes lite läskigt efter att ha varit på multietniska UT i snart två år nu.

Själva fäkttävlingen börjar i övermorgon. Av någon anledning så kom vi hit två dagar innan för att ha tid att acklimatisera oss till det knasiga Indianska klimatet (vilket är kanske fem grader kallare än i Texas). Så imorgon blir det bara jobbande från en coffee shop.

Nationella mästerskapen

Så nu är det dags! Nationella collegemästerskapen i fäktning går av stapeln i Bloomington, Indiana, den här helgen. Laget lämnar Austin klockan 4 i morgon bitti och själva tävlingen börjar på lördag morgon. Det hela ska bli spännande. Vi kommer antagligen få ordentligt med spö, vårt lag är inte alls så bra som det borde vara, men det ska bli skoj i alla fall. Hoppas jag har tid att arbeta en hel del också -- har tre projekt som ska vara inne nästa vecka.

Egentligen är jag 17 år

Jag tog just ett ålderstest på RealAge (rekommenderat av Oprah) för att se hur gammal jag egentligen är, hälsomässigt i alla fall. Det visar sig att jag bara är sjutton år, vilket inte är så illa. De viktigaste saker jag kan göra för att förbättra min ålder är att träna lite mer, äta mer frukt och grönsaker, ta vitaminer, köpa en större bil (!), bli lite tjockare, äta minst sex portioner fullkorn om dan (istället för mina nuvarande två ...) och lite annat. Och visst ligger det kanske något i det. Inte så att jag tror att en större bil kommer mig ung på nytt, men lite mer frukt vore säkert mycket bra. Jag köpte därför bananer och jordgubbar igår.

Idag var jag dålig dock. Åkte till Salt Lick, det bästa barbacue-stället i Austin-trakten, och åt säkert ett kilo kött. Men gott var det.

Däck fixat!

"Eh, this tire no good man. Wanna new one? This kind is thirty bucks."

Hade jag gått till SEARS, den stora amerikanska kedjan, hade det tagit en timma och kostat skjortan. Inte mer än tio minuter tog det hos den lokale mexikanen, på Leal's Tires. Men min punktering har fått mig att inse att jag fortfarande inte har lämnat in bilen för service, vilket jag verkligen borde ha gjort för länge sen. Nu är jag rädd att mitt stackars åk ska gå sönder vilken sekund som helst. Min mekaniker, Pan, är billig och effektiv och bra trots att han inte är mexikan. Han är nämligen thailändare.

I Amerika finns det två typer av serviceidkare -- de infödda, som kostar jättemycket pengar och driver ett franchise med halvdan kvalitet och exakt samma utseende över hela landet, typ Sears och McDonalds, och de invadrade, som är jättebilliga men pratar med rolig accent och har fulare hemgjorda skyltar för sina affärer. Man vet aldrig riktigt vilken kvalitet det är på de invandrade, så man måste fråga sina vänner och pröva sig fram genom ett antal urusla hemgjorda hamburgare/däckbyten innan man hittar det optimala stället. Leal's är helt klart det optimala stället i Austin för däck.

Nu är det klippt och punkterat!

I tisdags var jag och klippte mig hos en ny frisör, Hairy Situations nere på South Congress Street. Frisören, Fabian, är en god vän till ett antal av mina vänner, och de ser alltid väldigt välfriserade ut efter att ha besökt honom, så jag kände att det var hög tid för mig att pröva. Frisörsalongen var fantastisk -- en av dessa moderna salonger i Austin där de serverar förfriskningar (öl inkluderat är väldigt vanligt bland bättre frisersalonger här) och jag erbjöds läsk eller annan dricka medan jag väntade. Klart bra. Klippningen i sig var också mycket intressant, jag blev inte klippt utan Fabian skar av mitt hår med en rakkniv, något som jag aldrig har blivit utsatt för tidigare.

Hursomhelst. Efter klippningen har jag bara arbetat som en tokig i några dagar. I tisdags kväll satt jag på café till klockan ett på natten, varpå jag körde hem och genast fick punktering! Så nu måste jag skaffa ett nytt däck till bilen också, vilket inte lär bli billigt! Ojojoj. Det är mycket med det jordiska.

Influensa!

Jag läser brev hemifrån, och det är idel tråkigheter. Stackars mor har fått flunsan, och far har värk och är trött, antagligen flunsa det också. Även här i Amerika insjuknar folk i influensa, min kompis Jessica var dålig hela förra veckan. Dessutom fruktar folk i gemen att fågelinfluensan ska hybridiseras med någon människoinfluensa och sprida sig över hela världen, med resultat som skulle kunna få 1918 års spanska sjuka att verka lågpatogen. Även jag inser naturligtvis allvaret i detta, men har tills nu varit för upptagen med att fika för att ordentligt ta tag i saken. Men nu får det vara nog! Något måste göras, och vill ingen annan så får väl jag.

Således har jag som mitt senaste projekt slagit mitt kloka huvud ihop med min kompis Jesper, som forskar i just influensa här på UT. Som projekt i vår bioinformatikklass så försöker vi hitta mönster och strukturer i de proteiner som bygger upp influensavirus. I praktiken innebär detta att jag implementerar några statistikalgoritmer i python. Den här bio-grejen är faktiskt ganska kul. De dataset man leker med är alltid intressanta på olika sätt.

Så, alltså, jag beklagar att jag inte hann börja med det här innan alla blev sjuka, men med lite tur och om jag orkar är influensa löst till nästa år. Och oroa er inte för att jag ska bli sjuk. Jag är vaccinerad i år.

Regnigt lov

Springbreak, det amerikanska vårlovet, har just börjat, och istället för att njuta av badstränder och solsken (vilket är det man ska göra under springbreak enligt amerikansk populärkultur) sitter jag på ett café och dricker te, och tittar ut på en regnig parkeringsplats. Och det är det jag planerar att göra ungefär hela lovet, sitta på caféer och jobba. Med lite tur kanske jag kan komma fram till något intressant till och med, eller åtminstone fatta några beslut om vad jag vill göra under resten av våren, och i sommar. Jag har nämligen börjat känna mig lite osäker på om jag vill jobba med Alter. Kruxet är hur nära biologin och experimenten jag vill vara, och det är svårt att säga just nu. Det kanske vore bättre att jobba mer hands-on med riktiga problem och försöka lösa dem än att jobba på det ganska teoretiska plan Alter jobbar på. Vi får se hur det känns när jag jobbat lite med det projekt som jag tittar på just nu.

Olympisk fäktning

Igår körde jag (just det, jag, i min egen bil) ner till San Marcos för att fäktas lite. Deras fäktklubb är den bästa värjklubben i Texas och deras coach, John Moreau, fäktade värja för USA i OS 1980 och 1984. Mot honom förlorade jag med 10-7. Fäktningen där är fantastisk jämfört med här i Austin. De har inte bara John, utan även ett stort gäng unga fäktare som är rysligt flinka och stämningen är jätteskön. Dessvärre pajade både min egen värja och de två värjor jag lånade av San Marcos fäktklubb, så nu får jag limma värja ikväll.

De kan inte cykla för alltid!

På DN Debatt idag var en väldigt bra artikel, skriven av kristdemokratiska (!) Europaparlamentarikern Anders Wijkman. Wijkman propagerar för att EU borde spendera en massa pengar på att få ner de otroliga och ständigt ökande utsläppen i Kina och Indien. Det är helt rätt tänkt av Wijkman tycker jag. Kinas utsläpp är inte bara farliga för oss på lång sikt, de är otroligt farliga för kineserna på kort sikt också. Var femte dag öppnas ett nytt uselt kolkraftverk i Kina, som förgiftar luften och förstör naturen. Att investera pengar i att förbättra dessa kraftverk sänker både de globala utsläppen av koldioxid mer per euro än många förbättringar här hemma, och förbättrar avsevärt livsmiljön för mängder av astmadrabbade kineser. Win-win, som vi säger här i Amerika.

Välsignade te och croissanter

Jisses Amalia, vilken stressig dag det vart. Började med presentation klockan halv nio, där jag pratade om Gauss-Markovs sats. Sen förbereda undervisning hela dagen till klockan två, då jag föreläste. Stressigt som tusan var det också, jag hann med kanske hälften av vad jag ville prata om. Och sen möte med Orly klockan fyra. Det var kul förstås, vi pratade om möjliga problem för en doktorsuppsats, och om hur hon hade haft det på sin konferens i Chicago. Vi har alltid väldigt trevliga möten, och skrattar gott och har oss. Det tycker jag är ett bra tecken. Hon verkar vara okej som handledare också, komma med bra infallsvinklar och så.

Hursomhelst, nu sitter jag och äter pain au chocolat och dricker te på JP's. Klassisk pianomusik strömmar ur högtalarna och jag har lyckats sno åt mig skönaste läderfåtöljen. Vila, det är skönt ibland.

Sommarvärme

Austin är underbart just nu. Luften är frisk och solen skiner, som i Sverige i maj när sommaren just är på väg. Jag sitter på mitt favoritcafé, JP's Java, och dricker te och äter tacos. Jag tror jag börjar bli sedd som gammal i gemet här. Igår gav en av servitriserna mig 40 daler i bonus på mitt konto (mest för att slippa krångel med datasystemet, men i alla fall), och idag fick jag en stor te istället för en liten, alldeles utan extra kostnad. Det är skönt att vara stamkund ibland.

Och stamkund är jag. Det går knappt en dag utan att jag spenderar allraminst en timme eller två på JP's. Idag kommer jag vara här hela dagen, och arbeta med en presentation jag har imorgon. Det är liksom mycket trevligare att vara här än i ett kontor, och jag kan jobba minst lika bra här som på kontoret. Trådlöst internet är fantastiskt för sånt. Nåväl, tillbaks till presentationen och mina tankar på vad jag ska prata med min potentiella handledare, Orly Alter, om imorgon eftermiddag. Jag har inte pratat med henne hittills den här terminen, så jag är lite spänd.

Fäkttävling

Idag hade fäktklubben en liten tävling klockan åtta på morgonen! Det var skojigt att fäktas, men kanske lite väl tidigt ... Hur som helst så vann jag i värja. Jag rockar.

På tal om fäktning så kommer det bli dyyyrt att åka till nationella mästerskapen; 377 daler har jag fått punga ut med. Men det ska bli skoj i alla fall. Jag får se till att inte gå så mycket på restaurant den här månaden helt enkelt.

Datagruvdrift

Det finns många olika metoder för att hitta mönster i data. De som jag finner mest intressanta är principal component analysis, som när man letar mönster i bilder fångar upp någon typ av idealiserade "proto-bilder", independent component analysis, som hittar de delmönster som fångar upp den mesta statistiska variansen i en bild, och andra matrisfaktoriseringsmetoder. I min datagruvdriftskurs har jag nyligen snubblat över en metod jag tidigare inte hade sett. Den kallas nonnegative matrix factorization och leder, precis som Olshausen och Fields sparseness algoritm, till det datavetare kallar glesa koordinater.

Eftersom jag nu har tillbringat en hel del tid med att läsa om alla dessa faktoriseringar skulle det skulle vara skoj att försöka mig på en jämförelse mellan dem, applicerad på DNA microarrays. Kanske kan jag med lite tur slå tre flugor i en smäll och göra mina projekt i alla kurser till en studie i matrisfaktoriseringar. Det vore intressant.

Los Angeles

Så idag blev jag kanske erbjuden att åka till Los Angeles i höst och plugga data mining, det område jag mer och mer har börjat intressera mig för. Det skulle bli till IPAM, en avdelning vid UCLA. Och jag måste erkänna att det vore supercoolt. De enda problem som jag kan se är hur man skulle fixa finansiering och sånt, men det borde gå att lösa. Om det är lösbart så tror jag att jag gärna gör det, även om jag såklart måste diskutera det med Cindy och så först. Vi får se. Roligt i alla fall att man verkar ha gjort ett någorlunda intryck på professor Dhillon.

Difftransbok

Ojoj, här har jag nu föresatt mig att mer eller mindre skriva en bok som sammanfattar ordinära diffekvationer. Låter lite ambitiöst, men Boyce-DiPrima är så vansinnigt babblig att jag inte står ut. Vi får se hur det går.

2014 Epic

So at last I managed to go to Google's Youtube site and watch 2014 Epic, which I've heard so much about. It's a lovely little movie about the future of media in a world where Google reign's supreme. The premise is simple: It's presented as sort of a short documentary set in the year 2014, and it explains what events led up to the present day (that is, the year 2014's present day) media market. It begins with the invention of the Internet, talks about the founding of Amazon and Google, the impact of blogs, the purchase by Google of Blogger, and so on. According to the movies timeline, in 2008 Google and Amazon merge, forming Googlezon, a media and search giant through which media consumers get most of their information. In 2014 Googlezon releases Epic, a new kind of web service that presents every user with exactly the kind of news that user wants.

The movie is thought provoking indeed. I think it's supposed to be a bit dystopic, but the idea of a news source that gave me interesting and deep coverage of anything I wanted to read doesn't seem all bad to me, and not very unlikely either. Well well, we'll see what happens.

New blog again

We'll see if I actually post something on this one. This is intended to be as unpretentious as possible, just posting about stuff I find interesting.