Modellorganismer -- Jäst

För att underlätta jämförelser mellan olika experiment, och för att bättre fokusera mänsklighetens resurser på ett fåtal områden, så arbetar biologer oftast bara med ett litet fåtal organismer som får fungera som modell för alla andra. Dessa organismer kallas modellorganismer. De flesta har nog hört talas om labbråttor och möss, vilka nog är de två vanligaste modelldäggdjuren. Några andra vanliga organismer är E. coli, en tarmbakterie (vi bajsar ut en miljard såna varje gång vi går på toa), C. elegans, en rundmask, S. cerevisiae, vanlig jäst, och, naturligtvis, bananflugor, D. melanogaster.

I vårt labb jobbar vi mest med två av dessa: jäst och rundmask. Och det är fantastiskt hur mycket det finns att veta om dessa som jag inte hade en aning om. Jäst, en av de varelser människan först domesticerade, är en encellig varelse, men till skillnad från till exempel bakterier så är den, precis som människor, eukariot, dvs. den har en cellkärna. Detta dess nära släktskap med oss gör att den är en mycket bättre modell för många organismer än bakterier. Vidare så är hela dess genom sekvenserat och för varje av de sextusen generna i jäst så har vi en burk jäst i labbets frys som har den genen utslagen. Detta gör att det är extremt enkelt att kolla om nån viss gen har en viss funktion. Man tar bara ut den jästtypen ur frysen och ser om funktionen ändrats gentemot grundjästen, till exempel genom att titta på jästen i ett mikroskop.


Det som överraskade mig mest med jäst är dock att det finns två typer av bakjäst: Pojkjäst och flickjäst (eller a och α, som könen heter hos jäst). Oftast delar sig all typ av jäst genom mitos, dvs vanlig delning, precis som bakterier eller mänskliga celler, och skapar två nya identiska kopior (typ). Dock, när en a typ jäst känner lusten falla på sänder den ut en lukt som kallas a-faktor. α-celler känner av detta och söker upp a-cellen och båda smälter samman till en enda stor cell med dubbla uppsättningar av alla gener, en uppsättning från mamma a och en från pappa α (ni får ursäkta att jag är lite genusnormativ här, men sättet a uppträder på känns faktiskt mycket mer i linje med vad som förväntas av flickor i dagens samhälle). Eftersom diploidbarnet har redan har dubbla genuppsättningar parar den sig inte som pojk- och flickjäst gör. Den kan dela på sig genom mitos, som de flesta celler, eller, när den är stressad, så kan den dela på sig genom meios, precis den process som mänskliga ägg och spermier skapas genom, för att ge upphov till två nya a och två nya α. Dessa söker sen upp nya pojk- och flickjäster och skapar nya jästbarn, som sen splittrar sig till ännu fler pojk- och flickjäster. På så sätt kan jäst snabbt ändra hur dess avkomma ser ut när något konstigt händer, men om allt är lugnt delar den bara på sig som en simpel monokultur. Så coolt.