Även jag kan hjälpas med kognitiv beteendeterapi

I Psychlogy Today kan man läsa om prokrastrinering, något som det inte verkar finnas något bra ord för på svenska trots att fenomenet är väl känt i Sverige, som vår äldsta tecknade serie Kronblom med all önskvärd tydlighet visar. Det handlar alltså om att skjuta upp saker, till deadline helst, och att undvika att göra något alls mellan deadlinorna. Något som verkar bli enklare och enklare med all denna moderna informationsteknologi vi har tillgång till. Själv upptäckte jag artikeln efter någon timmes slösurfande som jag höll på med för att undvika att tänka på jobbet, och kommenterar den nu i samma syfte ...

Det kändes hursomhelst som att den tog mitt i prick på mig. Hur många gånger har jag inte skjutit upp en läxa eller ett projekt till just innan det måste in ... Kruxet med mitt nuvarande arbete är dock att det faktiskt inte funkar längre. Jag har inga dödslinjer som väntar. Jag ska bara producera bra och intressanta forskningsresultat så snabbt som möjligt, men allraminst få något gjort de närmsta åren. Om jag inte gör ett jota på ett år kommer min handledare bli lite besviken, men världen kommer inte gå under för det. Den enda som har makten att strukturera mitt eget arbete är jag själv. Uss uss. Då är det skönt att veta att om jag slöar för mycket finns åtminstone kognitiv beteendeterapi att tillgå.