Ribonukleinsyra

Länge trodde biologer att de hade funderat ut det mesta om hur cellen funkar. I cellen ligger DNA, som innehåller gener. Varje gen kodar för ett visst protein, som sen fyller nån funktion. Om man har olika gener så får man olika drag, enligt mendelskt arv och allt. Dominant/recessiv etc. Själva översättningen mellan DNA (cellens ritning) och proteiner (cellens byggstenar) sköts av en molekyl som kallas RNA, ribonukleinsyra. RNA ser ut ungefär som DNA förutom att den är uppbyggd av en enkelspiral i motsats till DNA:s dubbelspiral. Att funka som mellanled mellan DNA och proteiner var ungefär allt som RNA gjorde trodde man. Icke sa Nicke.

De senaste åren så har biologer börjat förstå att de inte hade en aning om ens en bråkdel av vad RNA gör. Förutom de (faktiskt ganska komplexa) uppgifter som RNA har i länkandet mellan DNA och proteiner så visar det sig att RNA också kan agera alldeles på egen hand. Det kan fungera som katalysator och aktiv komponent i kemiska reaktioner precis som proteiner. Det kan modifiera DNA. Det kan modifiera proteiner. Det kan ändra sannolikheten att en viss gen transkriberas till protein. Det gör saker folk inte hade en aning om att det kunde. RNA kan stänga av genuttryck. Det kan förstärka det. Och så vidare.

Det coolaste här är att det verkar som att vi inte egentligen har någon större aning om vad som händer i cellen. Vi vet att ungefär 5% av det mänskliga genomet kodar för gener, vilket är en process vi förstår. Ett nytt Nature-pek från en stor grupp av forskare som kallar sig the ENCODE Project visar dock att majoriteten av genomet översätts till RNA. Om bara fem procent kodar för gener, vad gör då resten? Vi vet inte. Coolt va?