En europeisk politik

I DN idag skriver Göran Rosenberg en artikel om hur demokratin i EU ytterligare har försvagats av det så kallade "reformfördrag" som manglades igenom av Unionens stolta statschefer. Antingen så går EU vidare på den väg unionen har slagit in på och fortsätter minska det politiska inflytandet till förmån för opolitiska tjänstemän, eller så ger man upp hela idén om en gemensam marknad och gemensamma regler för alla unionsmedlemmar argumenterar Rosenberg. Båda alternativen bär nackdelar med sig: Det första ökar ytterligare sprickan mellan Europas politiska elit (som vill ha en gemensam maktunion) och dess folk (som inte vill att byråkraterna i Bryssel ska bestämma hur de lever sina liv), medan det andra minskar Europas konkurrenskraft, välstånd och inflytande.

Jag tror att det ligger mycket i det Rosenberg säger men det finns, tror jag, också en tredje väg: Vi kan öka det demokratiska inflytandet genom direkta val till EUs maktinstitutioner. Den mest kritiserade europeiska institutionen är, föga överraskande, den som mest saknar politisk legitimitet: Kommisionen. Varför inte minska Europaprojektets legitimitetsunderskott genom att låta Europas folk själva välja ordföranden för kommisionen? Ett Europavitt val -- en europé, en röst.

Gemensamma val, enligt principen en europé en röst, skulle ge européer möjlighet att gemensamt bestämma något som är viktigt för dem. Vi kommer aldrig få en gemensam europeisk debatt om vi inte har några direkta gemensamma europeiska angelägenheter. Istället för hypotetiserande om vad Europas folk egentligen kan mena med nej i olika folkomröstningar kunde vi välja en kommision som drev den politik vi önskade.

En europé, en röst. Ska det vara så svårt?